amandaabeerg

Det var såhär att Mamma var bjuden på tjejmiddag, Pappa jobbade och Andreas var iväg (Växjö tror jag). Vilket betyder att jag var ensam hemma, jätteskönt, säger vissa. Jättehemskt (i detta läget), säger jag. Mamma sa att jag skulle beställa pizza till mig själv, då jag var för lat för att laga något. Så jag ringer pizzerian och beställer vad jag ska ha. De säger att de inte har hemkörning på endast en pizza, så jag beställer två. "Det är många på kö, så det kommer ta runt 45 minuter. Är det okej?", säger kvinnan i telefonen. Visst var det, det. Jag hade ändå inga andra planer för kvällen. Alltså tänker jag att det var ett perfekt läge för mig att sjunga ut på riktigt, då jag inte skulle störa någon i familjen. Så jag skruvade upp låten jag hade valt på högsta volym. Ställde mig i hallen där spegeln är bäst så jag kunde se mig själv. Sjöng högt som f*n och kände att det gick bra, för ingen kunde ju höra mig?.. När jag sjöng som högst, vart det  ju självklart att det skulle ringa på dörren. *pling plong* "Fuck" tänkte jag och hoppades på att de inte hade hört mig. "Det kanske är var en granne som skulle klaga?" tänkte jag medans jag gick mot dörren. Jag öppnade dörren och där stod såklart han som kört ut mina pizzor. Jag skämdes ihjäl då han stod där med ett avslöjande leende att han redan hade hört mig. Men hoppet var inte slut här tänkte jag, så jag gjorde bland det pinsammaste jag någonsin gjort (och det är inte mycket jag skäms över). Jag bad han vänta lite, men lät dörren stå på glänt. Jag gick in i mitt rum och sa "Pizzan är här, har du pengar?" Jag pratade till mig själv? Fattar ni? Jag gick in på mitt rum och pratade med mig själv i hopp om att pizzabudet skulle höra och tro på mig. Jag tog pengarna som jag lagt på min byrå och gick tillbaka till dörren för att betala. Han stod fortfarande där och skrattade lite för sig själv.. Jag betalade och stängde dörren snabbt som tusan. Sen skrattade jag så mycket att jag nästan grät. Samtidigt skämdes jag, jag skämdes så fruktansvärt mycket. För vem gör så? Jo, Amanda Berg. Det finns nog ingen annan som är så korkad som mig i en sådan situation. Men, men han fick sig förhoppningsvis ett gott skratt och det dör vi ingen av att ge, eller hur?.

Vad säger ni, gjorde jag rätt som låtsades att där var någon annan och pratade med mig själv eller skulle jag gjort något annat?